10 år av vänskap

Vid den här tiden för 10 år sedan var jag helt ny i Uppsala. Jag hade flyttat in i ett studentrum på 18 kvadrat, börjat plugga pol.kand på universitetet och kände noll personer i min nya stad. Men så hade jag hört att det skulle finnas en Elin i min klass som jag nog skulle gilla. På uppropet lyssnade jag extra noga och i pausen var jag pang på: ”Hej, är det du som är Elin?”. Det kan löna sig att vara påflugen. Elin och jag fann varandra direkt – först i vår nykterism (vi kastade oss spontant i varandras armar i glädje över att hitta en nykter kompis i nollningshysterin) och sedan i samhällsengagemanget, tron, samtalen och skratten.

Vänskapen med Elin ledde sedan till fler vänskaper och plötsligt var vi ett litet gäng. Vi var så peppade på varandra att vi vid första mötet genast pratade om att flytta ihop. Starta kollektiv! Dela tro och gemenskap! Leva miljövänligt! Det blev aldrig något jättekollektiv, men genom åren har vi bott tillsammans i olika mindre konstellationer. Och vänskapen består.

Jag är så tacksam för dessa människor. Så snälla, smarta, genuina, roliga och reflekterande. Tillsammans har vi byggt snögubbar som protesterar mot miljöförstöring, ordnat Thanksgivingmiddagar, stått på loppis, fixat event, rest till Etiopien, varit på bröllop, firat födelsedagar, hängt i skärgården, bett, sjungit, dansat och ätit mängder av linssoppa, fruktsallad och scones. Och så har vi samtalat. Grundtryggheten i gemenskapen gör att orden kan flyta lätt och fritt och att alla får ta plats. Även om vi inte ses lika ofta som förut, kommer de här människorna alltid finnas nära mitt hjärta. Länge leve vänskapen!<3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *