Stressen

På bron från Centralstationen till Kungsholmen går en kostymklädd man förbi mig. Eller går och går, han tar jättekliv i snabbt tempo. Samtidigt pratar han i telefon och jag hör honom säga: ”Jag stressar till jobbet, jag stressar på jobbet och jag stressar när jag kommer hem från jobbet. Jag stressar ju JÄMT!”

Rösten brister nästan och det krävs inte mycket fantasi för att förstå att den här mannen har ett tajt livsschema. Och han är långt ifrån ensam om att tycka att livet är stressigt. Hela samhället är ju liksom uppbyggt kring produktion och prestation och effektivisering och resultat. Den som stressar premieras, medan den som vilar inte kan räkna med beröm. Men kanske borde det vara tvärtom? En utvilad, icke-stressad person har lättare att visa omtanke, ha tålamod och lyssna klart. Och är det inte just sånna personer som vårt samhälle behöver?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *