Att bli som män

Att bli som män

Kommer ni ihåg Åsa Beckmans krönika om att kvinnor borde frågestrejka? För alla oss som är vana att ta socialt ansvar och ställa tusen frågor utan att få en enda tillbaka, var igenkänningen stor. Beckman avslutade med att uppmana till frågestrejk – att låta det bli tyst, så att alla män fattar att det är läge att visa intresse och ställa en fråga. Först tyckte jag att det var en strålande idé. Sedan insåg jag att lösningsförslaget påminner om just det jag ogillar i viss feministisk diskurs: att identifiera något som männen gör dåligt och sedan göra precis likadant.

Som det här med att män armbågar sig fram och att kvinnor, i rättvisans namn, bör göra samma sak.  Eller att män tillåts vara fulla på teve och att kvinnor också borde få vara det. Eller att män traditionellt har försakat barnen till förmån för karriären och att det nu ska vara fritt fram för kvinnor att göra detsamma.

I ivern efter jämställdhet glömmer vi en grundläggande fråga: vilka handlingar är eftersträvansvärda oavsett kön? Kanske ska vi inte frågestrejka utan tvärtom ställa ytterligare en fråga, riktad till männen i rummet: varför ställer ni inga frågor?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *