Efter en sommar i lantlig miljö blir det påtagligt att livet i staden är av en annan sort. Jag trängs på tunnelbanan och min hjärna hoppar fram och tillbaka. Oj, det där var en färggrann kjol. Undrar vilken bok han där borta läser? Vad står det egentligen på hennes tatuering? Sluta stirra, det ser konstigt ut. Står det fire? Varför har hon tatuerat in det? Vad stressad den där mannen ser ut, kanske är sen till ett möte. Undrar vad han jobbar med? Säkert ekonom. Varför pratar inte det där paret med varanda? Är de osams? Hm, var känner jag igen den där tjejen ifrån? Och titta vilken gullig hund!

Sedan är det dags att gå av och kanske har min hjärna fått fler intryck än den egentligen klarar av. Inte konstigt att folk skapar osynliga väggar med sina hörlurar.