Miriam 1 år

I dag är det ett år sedan Miriam kom till världen.

Då, för ett år sedan, hade jag gått två veckor över tiden, vägde 25 kilo mer än vad jag brukar och gick, sakta, sakta på vattenfyllda fötter. Varje steg i högsommarvärmen var en ansträngning. Men så till slut, efter tårfyllda läkarmöten, igångsättning och till sist akut kejsarsnitt var Miriam född. Jag kommer aldrig glömma känslan när Christoffer höll henne intill mitt ansikte för första gången. Där var hon, vår dotter!

Och nu har det alltså gått ett år sedan den där dagen. Jag känner mig fortfarande lyckorusig när jag tänker på vilken förmån det är att få lära känna Miriam, denna glada och bestämda lilla människa som möter världen med stor och nyfiken blick, som skriker så fort hon åker vagn eller bil, men som är nöjd när hon får vinka åt medpassagerare på tunnelbanan. Hon som vägrat barnmat, men gärna äter fetaost, väljer dusch framför badbalja och som charmar oss gång på gång med sina tusen miner.

Att jag nu varit mamma i ett år känns naturligt och surrealistiskt på samma gång. Ibland ser jag mig själv utifrån och undrar: är det verkligen jag som är på sångstund och gör entusiastiska rörelser till ”imse vimse spindel”? Är det jag som vyssjar och stryker min hand över hennes lilla panna? Är jag en mamma nu? Och det är jag ju. En mamma som älskar sitt barn, men som ibland glömmer mellanmål, blöjor och extrakläder, som gick runt med felmonterad barnvagn i flera månader och som under vintern lindade in Miriam i fem filtar tills en annan mamma försiktigt upplyste om att det finns något som heter åkpåse.

Well well. Livet är större än praktiska göromål. Mitt bland blöjbyten och barnskrik är livets storhet, klyschigt nog, det jag tänkt mest på under det gångna året. Att först få känna hur livet växer inom mig och sedan få se hur ett litet spädbarn, månad för månad växer, lär sig och sedan stappligt börja utforska världen, det fyller mig med förundran. Livet alltså!

Föregående

Vi ses i augusti!

Nästa

3 saker jag lärde mig på L’Abri

12 kommentarer

  1. Härligt att läsa om Miriams och du som mamma första år ? Det går ju så bra!

  2. Eva Johnsson

    Ni är underbara, fina, trygga och närvarande föräldrar som gör ett fantastiskt jobb. Självklart bidrar det till att Miriam kan utvecklas på sina villkor till det lilla underverk som hon är!

  3. Christin

    Å va fint skrivet. Grattis till er och till lilla tjejen❤ Massor av igenkänning från när vår äldsta son Isac kom ? Visste heller inget om åkpåsar då

    • Malina Abrahamsson

      Vad roligt att du gillade inlägget! Och skönt att vi är fler som inte har superkoll på allt i barnprylsdjungeln.

  4. Linn

    Så fint att läsa! Det är verkligen en välsignelse att få vara förälder. Jag har glömt det där mellanmål och extrakläder till mina barn i ca 6 år nu (med en liten överdrift ?).. så en härlig igenkänningsfaktor.

    • Malina Abrahamsson

      Haha, tur att vi är fler som inte har stenkoll på allt praktiskt 🙂

  5. Åh, Grattis till Miriam och till er som är hennes föräldrar! Det är sannerligen ett äventyr att följa ett barns ”uppväxande” – utmanande ibland men mest underbart spännande!?Ludwig hälsar! ????

    • Malina Abrahamsson

      Tack Maria! Ja, det är verkligen ett äventyr! Hälsa tillbaka till gulliga Ludwig!

  6. Vilken fantastiskt fin text om föräldraskap. Jag och Miriam delar förutom kärleken till fetaost även födelsedag, så jag vet att hon är en underbar person ? Grattis i efterskott, Miriam!

    • Malina Abrahamsson

      Tack, vad glad jag bli! Kul att du och Miriam delar både födelsedag och matsmak 🙂 Och vilken fin och intressant blogg du har, ska genast börja följa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén