Sänkt standard

Häromdagen pratade jag och en bekant om att leva på landet versus att leva i stan. Efter mycket å ena sidan, å andra sidan konstaterade hon: ”man kan inte få allt.” En banal kommentar kan tyckas, men faktum är att vi ju lever som om man kunde få allt. Vi tror att vi kan maxa livet och trycka in träning och resor och ett fint inrett hem och rikt socialt umgänge och nära relationer till familj och ett vårdat yttre och glada barn och utvecklande arbete och tid för återhämtning och så vidare och så vidare. Inte konstigt att vi svarar att det är lite mycket just nu när någon frågar hur vi mår.

Som ett motgift till allt det där (och för att försöka undvika utmattning) tror jag mycket på att begränsa sig. På att sänka standarden. För egen del har jag till exempel bestämt att jag inte behöver bry mig om kläder, inte behöver träna om andan inte faller på, inte behöver ha koll på alla materiella prylar som man kan köpa till sitt barn och inte behöver kolla på tv mer än 1 timme i veckan. Jag inspireras av en bekant som bara köper fyra plagg om året och av en kompis som bara kollar sociala medier en gång á 10 minuter om dagen. Begränsningar kan paradoxalt nog leda till frihet. Och frihet vill vi ju alla ha. Kanske mest av allt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *