Inte samma för alla

Jag skrev tidigare att Coronakrisen gör att vi alla sitter i samma båt. Det är bara delvis sant. Som vanligt är det de svaga och sårbara som drabbas värst. De som inte kan åka till ett trevligt sommarhus, passa på att laga långsamma middagar eller ägna dagarna åt trädgårdsarbete. De som istället bor trångt, är sjuka, går till ett riskfyllt jobb eftersom ”hemmakontor” inte är ett alternativ. Barn som lever i familjer där föräldrarna hotar, slår, dricker för mycket alkohol. Klasskillnaderna blir uppenbara.

Det är också uppenbart att rasismen tar plats i den offentliga debatten. Jämför hur många som klandrade de svenska, välbeställda sportlovsresenärerna som åkte till italienska Alperna med hur många som nu lägger skulden på svensksomalier i Järva.

Och samtidigt som allt det här sker är uteserveringarna i Vasastan proppfulla.

Tre tips

Hur sysselsätter ni er hemma? Jag leker mest med barnen, läser, skriver, umgås med Christoffer, träffar en kompis då och då. Funderar också på att måla om våra köksstolar, kanske storstäda, baka nåt?

Här kommer tre kulturtips som har förgyllt mina senaste dagar:

Föreställningen ”Liv Strömquist tänker på dig” på Dramaten play

Dramaten har generöst öppnat upp sitt arkiv med inspelade teaterföreställningar, vilket visat sig vara en guldgruva! Hittills har jag tittat ”Liv Strömquist tänker på dig” två gånger och skrattat lika mycket varje gång. Skådespelarnas minspel, kroppsspråk och komiska tajming – love it!

Podden ”Under huden” med Kakan Hermansson och Sara Parkman

Ni vet ju redan att jag gillar Sara Parkman. Och att jag är intresserad av tro. Då kan ni räkna ut hur bra jag tyckte det var när Sara Parkman gästade Kakan Hermanssons podcast och pratade sååå fint om att vara sedd och älskad av Gud.

Boken ”Ædnan” av Linnea Axelsson

Vill du blir drabbad av litteraturen ska du läsa Linnea Axelssons epos ”Ædnan” som fick Augustpriset 2018. Den är storslagen och sorglig och vacker! Låna genast på bibblan, eller stötta din lokala bokhandel och köp ett exemplar.

Ta mig tillbaka

Bianca Ingrosso kollar på barndomens Harry Potter-filmer och skriver att det är ”såå mysigt”. Tjejerna i podden ”Daddy Issues” knarkar Astrid Lindgren-filmer. Och Happy Jankell har börjat med napp (!).

I oroliga tider verkar vi söka oss mot det välbekanta. Till en barndom där vi slapp vara vuxna – där någon annan stoppade om oss om natten och viskade att allt kommer att bli bra.

Jag känner också en lockelse att förlora mig i det förgångna. Plocka upp gamla fotoalbum, tänka på semesterresor vi gjorde med familjen när jag var liten. Den solvarma, bruna stugan på Gotland, ett färgglatt paraply i en glassdrink på Kreta.

I början av den här krisen skrev Antje Jackelén att vår förmåga att leva med osäkerhet nu prövas. Inget slutdatum på oroligheterna. Hur länge ska det vara så här?

Det förgångna är det enda vi vet något om. Där var det lugnt och tryggt. En skön plats att vandra till i tanken.

Vara med i tv-listan

När jag fyllde tio år fick jag ett grattiskort där det stod ”Till världens bästa tv-tittare”. Och så var det, jag tittade på allt! Mest såpor. (Åkte till och med på utflykt till Hallstahammar för att få se platsen där de spelade in ”Vänner och fiender”)

Nu har jag ingen tv sedan många år tillbaka så tv-intresset har dalat kan man säga. Men kan ju ändå vara kul med en tv-lista? Hittade den hos Sandra Beijer.

Vilket underhållningsprogram hade du helst varit med i?
”Let’s Dance” är tråkigt att titta på, men vore roligt att vara med i. Har alltid velat bli duktig på att dansa!

Vilket program hade du helst varit programledare för?
Alla program som Anna Lindman leder. Alltså alla som handlar om existentiella frågor, tro och religion. Om hon någon gång får för sig att byta bana ska jag omedelbart anmäla mitt intresse. Kan inte tänka mig ett roligare jobb.

I vilket program hade du helst suttit i juryn?
Mästerkocken för att få smaka på all god mat. Tyvärr är mina matkunskaper obefintliga så jag skulle inte kunna ge någon konstruktiv kritik, men däremot skulle jag vara VÄLDIGT peppad om jag åt något gott.

Om du måste, vilket hade du valt att vara med i – Paradise hotel eller Big brother?

Big Brother i så fall … Kanske skulle vara som den där kristna killen Johan som fick vara med en säsong. Senare visade det sig att han var fejk, en skådis…

Du ska tävla i ett program på tv. Vilket?
På spåret. (Är inte tillräckligt allmänbildad men I wish)

Har du blivit tillfrågad att vara med i ett lekprogram någon gång?
”Vem vet mest” men då var jag höggravid och inte sugen på att åka till gbg för tv-inspelning.

Har du varit med i TV?
När jag var 13 spelade jag en karaktär i en sån där brevfilm som fanns i ”Bullen” men på min tid hette programmet ”Tigermuren”. Sedan var jag med i en reklamfilm för radioteatern en gång. Min enda uppgift var att sitta på en parkbänk och låtsasgråta. Var ändå trovärdig 🙂

Och när jag jobbade på Friends var jag med i Lilla Aktuellt två gånger och pratade om mobbning.


En tv-serie du hade velat ha en roll i?

”Vår tid är nu”. Obs, har inte sett den serien men tycker det skulle vara så härligt att leva mig in i och klä mig som de gjorde i olika tider.

Om dina vänner hade anmält dig till en reality-serie i smyg, vilken hade de valt då?
Robinson för att vara taskiga? Jag skulle vara ungefär lika bra på öde ö-liv som Björn Hellberg är på att dreja.

Det lilla barnet

Ibland är det som att tiden stannar, ett ögonblick fryser och vi får kontakt med något … heligt.

Det är svårt att klä upplevelser av helighet i ord. De förminskas så lätt. Nyss försökte jag skriva om när jag tittade in i min dotters öppna blick samtidigt som jag lyssnade på låten ”Come Tear Down the Walls” med Common Hymnal och kände strömmar av kärlek rusa genom hela kroppen, men det blev bara platt. Så jag lånar några ord av kulturantropologen Mikael Kurkiala i stället:

”Barn är heliga därför att de är hela. Kanske är det därför spädbarnets ansiktsuttryck och kroppsspråk har en sån naturlig dragningskraft på oss. Ett ansikte och en kropp som med en omedelbarhet speglar själens förundan inför världen och dess oförmedlade närvaro i den.”

Mysteriet människan

På årets första dag åkte jag till Mariavalls kloster på Österlen för att intervjua Syster Siluana för tidskriften Pilgrim. Hon visade sig var en härlig person, lågmält livfull – en ljus gestalt.

Jag ville fråga henne om gemenskap och tänkte att hon som levt nära inpå andra människor i nästan tjugo år, borde ha ett och annat gott råd att ge. Därför blev jag lite … ja kanske besviken, när hon besvarade mina frågor med att konstatera: Människan är ett mysterium.

Jo, tack det vet man väl, tänkte jag. Men såhär i efterhand inser jag att hennes svar både var insiktsfullt och till stor hjälp. Åtskilliga gånger den senaste tiden, när jag stört mig på någons beteende, har jag kunnat landa i att människan är ett mysterium. Motsägelsefull, irrationell och komplex. Får impulser som ibland går åt rakt motsatta håll. Säger en sak, gör en annan. Och så vidare.

Och om man ser det från den ljusa sidan: Att människan är ett mysterium betyder att det alltid finns något att upptäcka! Livet blir aldrig trist.

Maskerad

Dropbox skickade ett meddelande till mig: Malina! Vi stänger ditt konto om du inte loggar in.

Tydligen har jag inte rört mitt konto på flera år. Och när jag nu går in hittar jag massa bilder som jag sparat där och inte kollat på sedan dess. Här kommer ett gäng, tema maskerad:

Stina, jag och David, utklädda till trollerikoppar.
Som student bodde jag i en sunkig korridor med de här glada gänget. Vi hade maskerad med hippietema.
Glamrockare!
Och en explosion..tror jag.

Läget

Vilken märklig situation vi lever i. Tanken svindlar när man tänker på att hela världen inbegrips i detta. Vi sitter i samma båt, aka bor på samma jordklot, och mitt facebookflöde fylls av samma uppmaning fast på olika språk: tvätta händerna, stanna hemma om du har symptom.

I dag tog jag en paus från nyhetsuppdateringar. Åkte ut till natursköna Ulva kvarn och grillade, åkte hem till kompisar, köpte pizza och åt godis. När min kompis ringde till pizzerian och beställde fick hon ett ”Jag älskar dig” som tack. På två veckor hade de minskat sina intäkter med 80 procent. Nu är de glada för varje enskild kund.

Till sist, ett lästips: Nunnan som levt socialt distanserad från andra i 29 år ger råd till alla oss som inte är lika vana.

Tisdag

I dag viner vinden utanför fönstret och får lamporna på balkongräcket att skallra. En bekant skriver på Facebook: ”Kalla mig gärna alarmist, men bara om du lovar att göra det en gång till om ett par veckor”. Sedan går jag in på Sandra Beijers blogg och där är det bara sol, champagne och vackra män, precis som vanligt.

Själv ägnar jag dagen åt att gulla med en gullig bebis, äta uppstekt palt och läsa ”Ett år av vila och avkoppling”. Handlar om en tjej som är deprimerad och därför bestämmer sig för att sova i ett helt år. Ingen upplyftande handling kanske, men boken är fantastisk; levande karaktärer, bra driv i språket, ofta rolig, hela tiden intressant.

Tips i dessa tider: Läs en bok. Böckerna jag läser skriver jag om här.